Första våren har blivit sommar
Vår första vår här i Lanna har hastigt och lustigt blivit sommar och idag räknade Albin till 97 personer vid vårt fantastiska kalkbrottsbad. En liten refrektion:
Det är mycket som skiljer sig mellan att bo här och att bo i Stockholm. En del saker är rätt så förvånande, sådant som vi inte alls hade räknat med, som t.ex. att vi faktiskt träffar våra Stockholmsvänner minst lika mycket nu som innan vi flyttade. Men det är nog är först nu den senaste tiden som jag verkligen kan känna den riktiga skillnaden; alltså just det faktum att vi bor PÅ LANDET och inte i stan.
Malin jobbar och ungarna sover. Tar min tekopp, fatet med ett par mackor och tidningen under armen. Sätter mig i vår fallfärdiga trädgårdsmöbel och andas. Lyssnar. Känner. Ingen ser mig. Jag hade nog kunnat gått ut och satt mig helt naken! Visst har vi grannar men inte helt nära och inte utan en hel del grönska som skymmer. Går in i ladan. Vill ha klart med klätterväggen snart. Alla dagar är inte som den här och ungarna behöver någonstans att vara med sina kompisar. Huset, visst, det är normaltstort, men kompisarna är ibland väldigt många. Snickrar ett tag. Ungarna vaknar. Vi cyklar bort till badet. Redan en del folk och skriken och plumsen från hoppen ner i kalkbrottssjön hörs på långt håll. Vi stannar inte länge - det blir helt enkelt för mycket folk. Dagen går med mera snickrande, brännboll med Elviras klass, ett kvällsdopp för ungarna och en ridtur för Elvira. Jag prioriterade en löprunda som vanligt på söndagarna. Efter tre kilometer kommer man ut i skogen. Nej i SKOGEN. För det är verkligen en stora skogen som börjar där och efter bara några minuter fylls öronen av skogsljuden. Prasslandet. Vinden som hörs men knappt känns. Skuggan. Grusvägen. Väl hemma på tomten konstaterar jag att bara halva gräsmattan blev klippt den här helgen. Att klippa hela tar c:a 7 timmar med vår lilla maskin så det är inte så underligt att det inte blir av riktigt varje helg. Varmt i huset. Kollar väderleksrapporten på dn.se/vader. Skönt, det blir cykel till jobbet även imorgon. Bra att vi bor en bra bit från stan så man får ett riktigt träningspass (eller två rättare sagt). Men det kräver förstås att man sover ordentligt. Gonatt!
/jesper
Det är mycket som skiljer sig mellan att bo här och att bo i Stockholm. En del saker är rätt så förvånande, sådant som vi inte alls hade räknat med, som t.ex. att vi faktiskt träffar våra Stockholmsvänner minst lika mycket nu som innan vi flyttade. Men det är nog är först nu den senaste tiden som jag verkligen kan känna den riktiga skillnaden; alltså just det faktum att vi bor PÅ LANDET och inte i stan.
Malin jobbar och ungarna sover. Tar min tekopp, fatet med ett par mackor och tidningen under armen. Sätter mig i vår fallfärdiga trädgårdsmöbel och andas. Lyssnar. Känner. Ingen ser mig. Jag hade nog kunnat gått ut och satt mig helt naken! Visst har vi grannar men inte helt nära och inte utan en hel del grönska som skymmer. Går in i ladan. Vill ha klart med klätterväggen snart. Alla dagar är inte som den här och ungarna behöver någonstans att vara med sina kompisar. Huset, visst, det är normaltstort, men kompisarna är ibland väldigt många. Snickrar ett tag. Ungarna vaknar. Vi cyklar bort till badet. Redan en del folk och skriken och plumsen från hoppen ner i kalkbrottssjön hörs på långt håll. Vi stannar inte länge - det blir helt enkelt för mycket folk. Dagen går med mera snickrande, brännboll med Elviras klass, ett kvällsdopp för ungarna och en ridtur för Elvira. Jag prioriterade en löprunda som vanligt på söndagarna. Efter tre kilometer kommer man ut i skogen. Nej i SKOGEN. För det är verkligen en stora skogen som börjar där och efter bara några minuter fylls öronen av skogsljuden. Prasslandet. Vinden som hörs men knappt känns. Skuggan. Grusvägen. Väl hemma på tomten konstaterar jag att bara halva gräsmattan blev klippt den här helgen. Att klippa hela tar c:a 7 timmar med vår lilla maskin så det är inte så underligt att det inte blir av riktigt varje helg. Varmt i huset. Kollar väderleksrapporten på dn.se/vader. Skönt, det blir cykel till jobbet även imorgon. Bra att vi bor en bra bit från stan så man får ett riktigt träningspass (eller två rättare sagt). Men det kräver förstås att man sover ordentligt. Gonatt!
/jesper
Kommentarer
Trackback