lantisarnas -

Nysnaggad kuse

Elvira stod i stallet när jag kom hem och väntade på att vi skulle klippa Icka. Det har hon tjatat om i ett par månader nu, men jag har förhalat det... Kändes som en läbbig utmaning som jag inte var säskilt sugen på. Men med tanke på hur blöt av svett den stackars hästen är efter varje träning så måste jag ju inse att det behövdes, så i dag hade jag i alla fall varit och hyrt en klippmaskin och köpt skär till den (det måste man ha egna). Hade hela dagen försökt få tag på ortens hästklipparguru för att få lite tips om hur man gör, men inte lyckats komma i kontakt med henne. Nåväl, det var väl bara att bita ihop och hoppas att det skulle gå vägen. Googlade lite för att hitta några instruktioner och lyckades även montera skären! Till ett öronbedövande oväsen klippte jag sen hela den gudomligt snälla hästen!! Inte kvalade jag väl in till frisör-SM direkt, men jag skulle nog påstå att det var helt godkänt för att vara första försöket :-) Känner mig faktiskt riktigt stolt!

/Malin

2011-01-25 @ 00:04:27 Permalink Veronica Kommentarer (4) Trackbacks ()

Lättlastat

Förra helgen var Veronicas förra ägare här. De hade lovat att komma hit och ge Elvira en ridlektion, men de fick börja med en lastlektion. Vi har ju haft stora problem med lastningen, som värst höll vi på i tre timmar en kall kväll! Jag var inte hemma när de var här, efter att ha jobbat lördag så skulle vi i väg på firmafest med övernattning. På vägen dit ringde Jesper till mig och sa att "vi kommer aldrig mer ha problem med lastningen". Det var knappt jag trodde honom, men det verkar stämma! Nu har vi varit iväg till ridhuset tre gånger sen dess och Elvira lastar hur lätt som helst, och i går gick Icka in i transporten helt själv! Fantastiskt! Så nu kan vi boka ridlektioner och vara säkra på att komma dit i tid :-)

/Malin

2010-11-21 @ 13:13:15 Permalink Veronica Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hemfärd med rosett och godishink för "Dracula"

Äntligen kom vi iväg på första riktiga tävlingen med Icka. Lastningen är fortfarande inte kul. Men nu tar det åtminstone bara ca 20 minuter innan damen behagar kliva på! Rädd är hon inte, men envis som synden. I dag sparkade hon också för första gången, så nu är mitt högra ben tjockare än vanligt!

Nåväl, vi kom ändå till Laxå i god tid för första klassen som var en Lätt D, maskeradhoppning. Elvira satte på sig samma utstyrsel som hon hade på Pay and Jump-en förra helgen, minus sminkningen. Linn var också där med Gizmo och de skulle hoppa samma klass. Strax innan Elvira skulle in kom Linns pappa och sa att "ingen har klarat tredje hindret på första försöket", men det skulle vi inte tala om för tjejerna. Men båda två klarade det galant och fick varsin rosett! Sen ropade de ut att alla som varit utklädda skulle komma in i ridhuset igen och så talade de om vem som vunnit pris för bästa utklädning; Elvira "Dracula" Bjarvall! Coolt och verkligen oväntat, så Elvira fick med sig en hink med godis också :-)

Efter lång väntan var det dags för en Lätt C också, och eftersom Veronica bara är 5 år så är det unghästklass som gäller, alltså ingen omhoppning men dock 90 cm högt som för de andra. Fast på framhoppningen var det nån som höjde ett hinder precis innan Elvira skulle hoppa, de flög över, men sen visade det sig att bommen låg på 110 cm! Rundan gick i alla fall jättebra, men Elvira slarvade lite och Icka petade ner en bom. Vi var i alla fall jättenöjda med dagen och kan glatt rapportera resultatet till fans och sponsorer :-)

Sen vill jag bara meddela att Elviras mobil blivit snodd av en äcklig typ som skickat snuskiga SMS till en del av hennes kontakter. Har ni fått något så är det alltså inte hon som flippat ur! Men ni får i så fall gärna vidarebefodra dem till mig så lägger vi till dem i polisanmälan.

/Malin

2010-11-07 @ 17:51:17 Permalink Veronica Kommentarer (1) Trackbacks ()

Äntligen Icka!

I går åkte jag, Jesper och Elvira till Tanumshede för att förhoppningsvis köpa Veronica. Frågan var ju bara om hon skulle klara besiktningen... Och det gjorde hon! :-) Alltså fick hon kliva in i transporten och åka i fyra och en halv timme för att till slut hamna i Lanna. Det stackars lilla stoet, som bara bott på ett ställe hela sitt femåriga liv, var väl lite fundersam på var hon hade hamnat. I dag har hon mest bekantat sig med omgivningarna, och vi ska fortsätta att i lugn takt få henne att känna sig hemma.

/Malin

2010-09-09 @ 23:07:46 Permalink Veronica Kommentarer (4) Trackbacks ()