Glad påsk!
Dessa fyra påskkärringar sågs i dag härja i Lanna. En av dem bajsade tyvärr i en trädgård, gissa vilken "påskkärring" det var....
/Malin
Vårsnokar
Det har pratats en del om Öby kulle vid Kvismaren. Dit ska man nämligen åka och titta på ormar någon solig vårdag. Eftersom vi haft fullt upp de första soliga dagarna på påsklovet, så hade vi bestämt att onsdag, då åker vi dit. Tyvärr var det mulet och ganska kallt när vi vaknade, men vi plockade fram kartan, packade ner lite fika i ryggsäcken och gav oss iväg. Och ormar fanns det! Efter en stund tittade solen fram också, och då blev det fart bland stenarna. Det var snokar överallt! De var pigga, glada (?) och nyfikna. Och jättesöta :-) Verkligen kul! Det var knappt jag fick med mig ungarna hem igen.
/Malin
Leviterande läkare
Få personer klarar av att ställa sig på vår studsmatta men låta bli att studsa. Men Pawel klarade det hos oss i helgen - han klev upp på studsmattan och leviterade sedan bara rätt upp i luften!
/jesper
Två gråtande tjejer
Vilken inledning på dagen! Elvira är i Stockholm med Sophie så jag, Albin och Malin satt själva i morse och åt frukost. När Malin går för att ta fram något från kylskåpet skriker plötsligt jag och Albin nästan i munnen på varandra: "ÅSKAN!!! Han sprang ditåt! Vad gör vi???". Vi stirrar ut genom fönstret och pekar norröver.
Malin, endast iklädd morgonrock, kastar sig in i vårt sovrum och börjar dra på sig något mer passande för hästjakt, samtidigt som hon ryter åt mig att springa efter Åskan. Jag svarar bara något i stil med att "jag kan inte, jag vet ju inte hur man gör!". Då vrålar hon åt mig att ta fram knäckebröd samtidigt som hon rör sig mot ytterdörren i säkert 120 km/tim.
Hon hoppar i ett par skor men precis utanför dörren, samtidigt som jag ger henne knäckebrödet, tar jag tag i henne och säger något i stil med "Malin, Malin. Förlåt Malin." Hon förstår förstås direkt, slänger ursinningt ifrån sig knäckebrödet och bara börjar skaka. Jag känner mig verkligen hemsk!
20 minuter senare ringer Elvira. Hon har det bra i Stockholm. Vi pratar en stund och jag kommer på att jag måste berätta om hur vi lurat Malin. (Malin själv har vid det här laget återhämtat sig och till och med kunnat skratta åt det.) Så jag börjar berätta men i samma stund vaknar djävulen i mig till liv igen. Så i stället för att berätta hur jag och Albin lurat Malin, så berättar jag hur jag och Albin vid frukosten plötsligt får se Åskan - Elviras älskade häst - komma springande på vägen utanför. Jag spär på med att Malin rusar ut endast iförd trosor(!) och infångar Åskan ett par hundra meter bort i "byn". Då hör jag snyftningarna i luren. Hemska mig, nu har jag fått båda mina älsklingsflickor att gråta på bara en halvtimme. Elvira återhämtade sig dock betydligt snabbare än sin mor.
1:a april är verkligen roligt!
Syrenernas befriare
Jag har också lagat växthuset som Per förstörde i vintras. (Stormen Per alltså, inte brorsan!) 14 rutor var trasiga, men nu är det helt igen, så nu kan jag börja så.
Så här såg det ut i januari!
/Malin
Doftminne
/Malin
Härlig vårhelg
I lördags red jag och Elvira ut en sväng i skogen. Vädret var helt fantastiskt och vi såg massor av tussilago och blåsippor, och en vitsippa!
/Malin
Adam studsar in våren
Underligheter
Vi har ju faktiskt blivit utmanade (se föregående) både två, Malin. Kan vi skriva tre underligheter var? Fast jag är kanske underligare än du och borde skriva flera?
Hur som helst, här är tre underligheter om mig:
1. Jag är positiv till nästan allt men vill ändå ändra på nästan allt. Mycket underlig egenskap måste jag säga. Ett exempel: När vi bodde i Spånga var jag väldigt positiv till det, men ville ändå flytta hit till Lanna. Nu bor vi i Lanna i ett hus där vi trivs bra, men jag skulle nog ändå kunna tänka mig ett annat hus. Typ: "Gräset är alltid lika grönt på andra sidan och det lockar då och då!" (Gäller förstås inte kärleken!)
Ett exempel till? Ja, då kan vi ta bakning. Om jag bakar efter ett recept, så måste jag alltid prompt ändra på något mot vad som står i receptet oavsett hur bra jag tror att resultatet skulle ha blivit om jag följde det. Rätt idiotiskt för det blir inte sällan oätligt (även om det nog har hänt att det blivit minst lika gott som om jag hade följt receptet).
2. Jag har nästan en halv extra lilltå på varje fot. Eller så är det något annat. Har givetvis alltid haft dessa knölar där och en gång i tiden gav en god vän dem ett smeknamn (som inte alls låter bra, men dock), han kallade dem för CP-knölarna och så heter de fortfarande.
3. Jag kan förutse hur börsen ska gå. Det är faktiskt sant! Jag kan dessutom avslöja hemligheten, för det är så här logiskt: Ta t.ex. Ericsson. Säg att de ska släppa en viktig rapport. Säg också att förväntningarna är höga så att kursen går upp och går upp dagarna innan rapporten. När sedan rapporten kommer så går kursen ofelbart ned (om den alltså har gått upp mycket dagarna innan). Förklaringen från initierade börsanalytiker låter ungefär så här: "Ja, rapporten var ju i linje med förväntningarna men eftersom förväntningarna var ännu högre så backade aktien." Det är sant! Så logiskt är det. Mitt tips är alltså: sälj när förväntningarna är högre än förväntningarna och köp när de är lägre. (Personligen avstår jag dock i det närmaste från placeringar på börsen.)
/jesper
Utmanad
http://emmas.webblogg.se
Frågan är ju om jag har lust att skriva om mina underligheter så här offentligt?
/Malin
Från en Instamatic?
I dag när jag skulle röja vidare i ladan hittade jag ett gammalt foto. På baksidan stod det "Här sitter folk under björken" , och det gör det nog om man tittar ordentligt.
/Malin
Nu ska jag njuta av Albin
"Vaddå för problem?"
"Ja, snart kommer jag i puberteten och då får man alla möjliga problem. Så passa på och njut av mig nu!"
/Malin
Det är mycket hästar nu
I går var jag på mitt första styrelsemöte. Jag har alltså blivit ordinarie ledamot i Lanna Ryttarsällskap. När de ringde och frågade om jag kunde vara med, sa jag att det var ok att bli suppleant. Men på årsmötet hade de plötsligt uppgraderat mig till ordinarie. Jaha, det var väl bara att betala medlemsavgiften och känna sig hedrad då! Nu är jag i alla fall mitt uppe i planering av tävlingar, diskussioner om nytt ridhus och frågan om vem som ska vara sköta sladdningen av ridbanorna! Oj oj, vad har jag gett mig in i, jag som knappt rider längre.
Men Elvira rider desto mer! Hon rider lektioner nu för Louise, och i alla fall jag tycker att det går riktigt bra. Och så har hon har tjatat i flera månader om att få börja tävla, och nån liten hopptävling borde hon väl få vara med på. Så jag började kolla upp vad som fanns att välja på här i vår. Jodå, det finns några små blåbärshoppningar och nån Clear Round man kan anmäla sig till. Men man måste ha grönt kort, och mätintyg till ponnyn, och tävlingslicens, och kanske rent av en hästtransport!
Grönt kort; det är alltså att slags körkort för häst. Man ska kunna lasta, veta hur man beter sig på en tävling, tex hur man visar hästen på en veterinärbesiktning och sånt där. Det låter ju vettigt....men man måste ha fyllt 13 år! Annars är det en förälder som måste ta det gröna kortet. Gissa vilken förälder? Så nu går vi kurs. (Ja, Elvira får vara med.)
Sen måste jag betala avgiften för henne också i Lanna RS för att hon ska kunna få tävlingslicens från Svenska Ridsportförbundet. Inte så krångligt tror jag, bara att betala!
Mätintyg, hur fixar man det då? Ja, jag mailade en certifierad "mätare" för en vecka sen, men jag har inte fått svar än. Är det verkligen så, som jag läste nånstans, att det måste vara två "mätare" och en veterinär med? Låter väldigt avancerat. Han är ju inte ens i närheten av nån gräns. En solklar B-ponny helt enkelt.
Och så det där med hästtransporten; måste jag ha BE-körkort?! Herregud, då har jag nog kört olagligt några gånger! Fast efter att ha läst en del om det också, så verkar det som om jag får köra med mitt körkort. I alla fall om jag inte har en allt för stor transport och bara kör Lilla Åskan. Och transporter går ju att hyra.
Vaccinationerna är ok, och så hoppas vi att passet kommer snart. Har jag glömt nåt? Inte omöjligt. Men sen kan vi anmäla Elvira och Åskan till nån liten hopptävling. Kanske lyckas de knipa en rosett på nån Clear Round i vår!
/Malin
Vad duktig jag känner mig.
Jag tänkte för en massa år sen att man borde bli blodgivare. Fast det gick ju inte när man var gravid, och kanske inte när man ammade heller. Och sen blev man ju gravid igen, och ammade... Och sen blev det liksom inte av...
Men nu, för ett par månader sen, så tog jag mig i kragen! Först var det provtagning, och det var lite läskigt, men det gick bra. Sen var det dags för själva blodgivnigen! Jesper fick följa med och "hålla handen", inte så mycket för min skull, som för hans. Han vill nämligen också bli blodgivare, men det rimmar illa med hans "sjukhusskräck". Den är väl i stort sett botad nu sen han började jobba på sjukhuset, men blodcentralen är ju fortfarande lite läbbig! Hur som helst så tappade de mig på mina 4,5 dl. Jag kände mig lite darrig efteråt, men det var nog mest psykiskt. Efteråt frågade de om jag inte ville ge plasma också, och det kunde jag väl! Nu har jag som sagt gett plasma två gånger (det kan man göra var fjortonde dag!) och börjar nästan känna mig som en stammis på blodcentralen :-)
Summa summarum: GE BLOD! Det gör inte ont, man känner sig duktig och det är jättetrevligt på blodcentralen! (Åtminstone här i Örebro. Supertrevlig personal, man får fika och t.o.m. betalt)
/Malin
Titta vad vi hittat!
I går plockade vi årets första tussilago!
/Malin och Elvira
Ett bra sätt att locka fram våren.
I går kom vi hem från vår årliga skidhelg i Järsvö. När vi åkte hemifrån hade vi ganska mycket snö i Lanna, (se föregående bloggnotering!) men nu är det snöfritt. Det funkade!
/Malin
Huset ned och frun upp!
/Jesper
Släktforskning
/Malin
Trondheim
/jesper
Nu börjar det lukta!
Det började så här:
I början på december så hörde vi ibland konstiga ljud under köksgolvet och bakom diskbänksskåpet. Hmm, möss kanske. Det knaprade ju liksom, och ibland hörde man att nån sprang där. Men det lät väldigt högt, det måste vara en råtta, eller snarare en BÄVER! Det hördes oftare och vi började tycka att det var smått obehagligt. Så småningom hördes det också ett rasslande och prasslande i badrumsväggen, kanske i skorstenen?! Kan bävrar klättra i skorstenar?
Lagom till julbaket köpte vi en ny spis, annars hade det inte blivit något julbak. Efter tre dagar upptäckte jag, när jag drog ut lådan med plåtarna, att isoleringen som ska sitta i spisväggarna inte längre satt där, den låg PÅ plåtarna! Bävern hade tydligen tänkt bygga bo där! Det fortsatte att knapra och springa och prassla. Den drog fram isolering ur köksväggen och åt på vårt hus underifrån. Det här var inte så roligt.
Efter att vi försökt med allehanda fällor i större och större storlekar insåg vi att det här lyckas vi inte med själva. Jag ringde Anticimex. De skickade genast en man, Lars, som tittade bakom köksskåpet och sa "Råttor!". Ingen tvekan tydligen. Några hundra meter från oss i Lanna bor dessutom en man som haft stora råttproblem, och där hade det just inletts en stor saneringskampanj, klart de måste flytta! Men varför just till oss?! Lars kollade på vinden och i källaren och runt husgrunden och vi hittade flera fina råttingångar! De täpptes till och våra fällor kompletterades med en som var laddad med böcklingpastej. Men det hjälpte inte heller...
För ett par veckor sen var Lars här igen. Han konstaterade, föga förvånad, att det inte funkat. "Det enda som egentligen hjälper är gift" sa han. "Men tyvärr händer det ju att de dör nånstans i huset där man inte hittar dem, och ligger där och ruttnar. Det kan lukta helt för jävligt ett par månader!" Men hade vi nåt val? Han fick lägga ut giftet.
Nu börjar det lukta.....
/Malin