Vad duktig jag känner mig.
Jag tänkte för en massa år sen att man borde bli blodgivare. Fast det gick ju inte när man var gravid, och kanske inte när man ammade heller. Och sen blev man ju gravid igen, och ammade... Och sen blev det liksom inte av...
Men nu, för ett par månader sen, så tog jag mig i kragen! Först var det provtagning, och det var lite läskigt, men det gick bra. Sen var det dags för själva blodgivnigen! Jesper fick följa med och "hålla handen", inte så mycket för min skull, som för hans. Han vill nämligen också bli blodgivare, men det rimmar illa med hans "sjukhusskräck". Den är väl i stort sett botad nu sen han började jobba på sjukhuset, men blodcentralen är ju fortfarande lite läbbig! Hur som helst så tappade de mig på mina 4,5 dl. Jag kände mig lite darrig efteråt, men det var nog mest psykiskt. Efteråt frågade de om jag inte ville ge plasma också, och det kunde jag väl! Nu har jag som sagt gett plasma två gånger (det kan man göra var fjortonde dag!) och börjar nästan känna mig som en stammis på blodcentralen :-)
Summa summarum: GE BLOD! Det gör inte ont, man känner sig duktig och det är jättetrevligt på blodcentralen! (Åtminstone här i Örebro. Supertrevlig personal, man får fika och t.o.m. betalt)
/Malin
Inte bara trevliga. Söta också! :) Det finns som sagt all anledning till ett besök.
Puss på dej, älskling! Du e duktig tycker jag.
Visst borde man! Tycker det är bra läskigt att tappa så mycket bara, inga marginaler ifall det skulle hända något *själviskt, jag vet*. En kusin till mig var också stammis, till han svimmade på väg ut ur stugan. lär hända emellanåt :-/
Fast håller såklart med Jesper, superduktigt av dig!
Under den korta parentes i mitt liv när jag inte var lantis drog min kamrat iväg med mig till City-tappen eller vad de hette (de hade "dropp-in" iaf). Det var väl lite sådär första ggn då de skulle ta pyttelite för att kolla hur mkt aids man hade, just eftersom jag var livrädd för sprutor, svimmade och försökte falla nerför trappen, men slog som tur var i en bokhylla istället. Sedan dess gav vi plasma en gång i månadne iallafall. Det läbbiga är när de häller tillbaka det gamla, lite kallare blodet.
Tyvärr har jag inte fått uppfarten här uppe än.
Håller med!...om att det är läbbigast när de skickar tillbaka blodet. Själva urtappningen är ok.
"uppfarten?" Lite överdriven skrivihop.nu där, kanske?