Albins om London
Per: "Albin, hur tycker du att det aer i London?"
Albin: "Det aer ju inte som Bangkok direkt. Men...inte som Lanna heller. Det aer naagonting mitt emellan."
/Jesper o Albin
Nu är det fint på ridbanorna
/Malin
På jobbet
/jesper
Jag tror jag har blivit naturist!
Jag och Elvira stack ut på en ganska lång tur (8 km) med Åskan. Hon red och jag cyklade. Det var sommarvarmt och skogen var absolut proppfull med blåsippor och vitsippor. Vi passerade brusande bäckar som bara var lite läskiga (för Åskan alltså) och en gårdsplan med höns, kalkoner och gäss. I en hage betade massor av får och åkrarna var nyharvade. Jag tror att vi var lika lyckliga alla tre! Men det var bara jag och Elvira som blev alldeles rödnästa av solen.
/Malin
Alla rätt på provet!
/Malin
I dag ville vi INTE ha snö!
Albins fotbollsmatch blev så klart också inställd.
Vi får satsa på att snickra i ladan i dag i stället. Och i kväll går vi på bio! Men först ska jag lämna tillbaka hästtransporten.
/Malin
Bra grannar!
/jesper
Glad påsk!
Dessa fyra påskkärringar sågs i dag härja i Lanna. En av dem bajsade tyvärr i en trädgård, gissa vilken "påskkärring" det var....
/Malin
Vårsnokar
Det har pratats en del om Öby kulle vid Kvismaren. Dit ska man nämligen åka och titta på ormar någon solig vårdag. Eftersom vi haft fullt upp de första soliga dagarna på påsklovet, så hade vi bestämt att onsdag, då åker vi dit. Tyvärr var det mulet och ganska kallt när vi vaknade, men vi plockade fram kartan, packade ner lite fika i ryggsäcken och gav oss iväg. Och ormar fanns det! Efter en stund tittade solen fram också, och då blev det fart bland stenarna. Det var snokar överallt! De var pigga, glada (?) och nyfikna. Och jättesöta :-) Verkligen kul! Det var knappt jag fick med mig ungarna hem igen.
/Malin
Leviterande läkare
Få personer klarar av att ställa sig på vår studsmatta men låta bli att studsa. Men Pawel klarade det hos oss i helgen - han klev upp på studsmattan och leviterade sedan bara rätt upp i luften!
/jesper
Två gråtande tjejer
Vilken inledning på dagen! Elvira är i Stockholm med Sophie så jag, Albin och Malin satt själva i morse och åt frukost. När Malin går för att ta fram något från kylskåpet skriker plötsligt jag och Albin nästan i munnen på varandra: "ÅSKAN!!! Han sprang ditåt! Vad gör vi???". Vi stirrar ut genom fönstret och pekar norröver.
Malin, endast iklädd morgonrock, kastar sig in i vårt sovrum och börjar dra på sig något mer passande för hästjakt, samtidigt som hon ryter åt mig att springa efter Åskan. Jag svarar bara något i stil med att "jag kan inte, jag vet ju inte hur man gör!". Då vrålar hon åt mig att ta fram knäckebröd samtidigt som hon rör sig mot ytterdörren i säkert 120 km/tim.
Hon hoppar i ett par skor men precis utanför dörren, samtidigt som jag ger henne knäckebrödet, tar jag tag i henne och säger något i stil med "Malin, Malin. Förlåt Malin." Hon förstår förstås direkt, slänger ursinningt ifrån sig knäckebrödet och bara börjar skaka. Jag känner mig verkligen hemsk!
20 minuter senare ringer Elvira. Hon har det bra i Stockholm. Vi pratar en stund och jag kommer på att jag måste berätta om hur vi lurat Malin. (Malin själv har vid det här laget återhämtat sig och till och med kunnat skratta åt det.) Så jag börjar berätta men i samma stund vaknar djävulen i mig till liv igen. Så i stället för att berätta hur jag och Albin lurat Malin, så berättar jag hur jag och Albin vid frukosten plötsligt får se Åskan - Elviras älskade häst - komma springande på vägen utanför. Jag spär på med att Malin rusar ut endast iförd trosor(!) och infångar Åskan ett par hundra meter bort i "byn". Då hör jag snyftningarna i luren. Hemska mig, nu har jag fått båda mina älsklingsflickor att gråta på bara en halvtimme. Elvira återhämtade sig dock betydligt snabbare än sin mor.
1:a april är verkligen roligt!