lantisarnas

Nu har jag befriat vår syrenberså från väldigt många meter snöre. De stackars buskarna var hopsnörda lite här och där, förmodligen för att inte bre ut sig för mycket. Men nu har jag som sagt tagit bort det och beskurit dem lite i stället, jag tror det blir bättre.

Jag har också lagat växthuset som Per förstörde i vintras. (Stormen Per alltså, inte brorsan!) 14 rutor var trasiga, men nu är det helt igen, så nu kan jag börja så.



Så här såg det ut i januari!

/Malin

I går var jag och Albin ute och eldade gräs. Egentligen var det han som började, men det kan man ju inte låta en tolvåring ansvara för ensam, så jag var mer än gärna med och vaktade. Det påminde om när jag var liten och vi eldade gräs i Rörvattnet. Då samlades alla en solig och vindstilla vårdag och eldade gräs i hela byn. Man gick omkring och lyfte upp fjolårsgräset med en kratta så att det skulle brinna bra. Det luktade gott och var lite spännande med all eld. När sen första regnet kom och tvättade bort sotet så blev det så grönt och fint.

/Malin

Ungarnas kusin Adam är här och hälsar på. Han passar på att hjälpa till med vårens invigning av studsmattan.

"Mamma, snart får jag problem."
"Vaddå för problem?"
"Ja, snart kommer jag i puberteten och då får man alla möjliga problem. Så passa på och njut av mig nu!"

/Malin

...inte många alltså, men mycket som har med hästar att göra.

I går var jag på mitt första styrelsemöte. Jag har alltså blivit ordinarie ledamot i Lanna Ryttarsällskap. När de ringde och frågade om jag kunde vara med, sa jag att det var ok att bli suppleant. Men på årsmötet hade de plötsligt uppgraderat mig till ordinarie. Jaha, det var väl bara att betala medlemsavgiften och känna sig hedrad då! Nu är jag i alla fall mitt uppe i planering av tävlingar, diskussioner om nytt ridhus och frågan om vem som ska vara sköta sladdningen av ridbanorna! Oj oj, vad har jag gett mig in i, jag som knappt rider längre.

Men Elvira rider desto mer! Hon rider lektioner nu för Louise, och i alla fall jag tycker att det går riktigt bra. Och så har hon har tjatat i flera månader om att få börja tävla, och nån liten hopptävling borde hon väl få vara med på. Så jag började kolla upp vad som fanns att välja på här i vår. Jodå, det finns några små blåbärshoppningar och nån Clear Round man kan anmäla sig till. Men man måste ha grönt kort, och mätintyg till ponnyn, och tävlingslicens, och kanske rent av en hästtransport!

Grönt kort; det är alltså att slags körkort för häst. Man ska kunna lasta, veta hur man beter sig på en tävling, tex  hur man visar hästen på en veterinärbesiktning och sånt där. Det låter ju vettigt....men man måste ha fyllt 13 år! Annars är det en förälder som måste ta det gröna kortet. Gissa vilken förälder? Så nu går vi kurs. (Ja, Elvira får vara med.)

Sen måste jag betala avgiften för henne också i Lanna RS för att hon ska kunna få tävlingslicens från Svenska Ridsportförbundet. Inte så krångligt tror jag, bara att betala!

Mätintyg, hur fixar man det då? Ja, jag mailade en certifierad "mätare" för en vecka sen,  men jag har inte fått svar än. Är det verkligen så, som jag läste nånstans, att det måste vara två "mätare" och en veterinär med? Låter väldigt avancerat. Han är ju inte ens i närheten av nån gräns. En solklar B-ponny helt enkelt.

Och så det där med hästtransporten; måste jag ha BE-körkort?! Herregud, då har jag nog kört olagligt några gånger! Fast efter att ha läst en del om det också, så verkar det som om jag får köra med mitt körkort. I alla fall om jag inte har en allt för stor transport och bara kör Lilla Åskan. Och transporter går ju att hyra.

Vaccinationerna är ok, och så hoppas vi att passet kommer snart. Har jag glömt nåt? Inte omöjligt. Men sen kan vi anmäla Elvira och Åskan till nån liten hopptävling. Kanske lyckas de knipa en rosett på nån Clear Round i vår!

/Malin

Nu har vi dragit igång vårt första riktiga projekt här. Vi har tänkt göra i ordning vår lada så att våra barn och deras kompisar har nåt ställe att vara på när det regnar eller händer för lite på byn. (I och för sig är det väl de som brukar se till att det händer nåt!)

Vi har i alla fall satt i gång med att röja ur den. Och det är svettigt! Det finns bland annat åtskilliga kubik spån som ska ut så att vi kan lägga in ett riktigt golv där. Per har varit här och dragit in lite el, så att vi i alla fall kunde få lite lyse under arbetet, det var bra. Kanske måste vi ha nåt mer fönster för att få in lite dagsljus...

Jag, Elvira och Björn (som var här på besök) skottade spån och Jesper började riva den gamla kojan som hängde på trekvart uppe under taket. Vi slängde också ut några gamla köksskåp från garaget och en tämligen trasig motionsapparat, typ TV-shop. Nu måste jag beställa en container.

Fortsättning följer....

/Malin
 

I dag har jag gett plasma för andra gången!

Jag tänkte för en massa år sen att man borde bli blodgivare. Fast det gick ju inte när man var gravid, och kanske inte när man ammade heller. Och sen blev man ju gravid igen, och ammade... Och sen blev det liksom inte av...

Men nu, för ett par månader sen, så tog jag mig i kragen! Först var det provtagning, och det var lite läskigt, men det gick bra. Sen var det dags för själva blodgivnigen! Jesper fick följa med och "hålla handen", inte så mycket för min skull, som för hans. Han vill nämligen också bli blodgivare, men det rimmar illa med hans "sjukhusskräck". Den är väl i stort sett botad nu sen han började jobba på sjukhuset, men blodcentralen är ju fortfarande lite läbbig! Hur som helst så tappade de mig på mina 4,5 dl. Jag kände mig lite darrig efteråt, men det var nog mest psykiskt. Efteråt frågade de om jag inte ville ge plasma också, och det kunde jag väl! Nu har jag som sagt gett plasma två gånger (det kan man göra var fjortonde dag!) och börjar nästan känna mig som en stammis på blodcentralen :-) 

Summa summarum: GE BLOD! Det gör inte ont, man känner sig duktig och det är jättetrevligt på blodcentralen! (Åtminstone här i Örebro. Supertrevlig personal, man får fika och t.o.m. betalt) 

/Malin

I går plockade vi årets första tussilago!

/Malin och Elvira

När hovslagarn var här den 3:e januari hade vi inte sett skymten av nån vinter. Alltså hade jag inte en tanke på att man borde ha snösulor på hästen. Men det är klart att snön kom! Och sen dess har det varit riktig vinter här med skidåkning, snögrottor och rejäla snöstyltor under hovarna på Åskan. För en vecka sen var det dags att sko om igen. Det var fortfarande mycket snö, så jag sa till vår hovlagare Per att det är nog bäst att sätta på sulor i alla fall. Men vi kom fram till att det var nog ett bra sätt att få snön att försvinna...

I går kom vi hem från vår årliga skidhelg i Järsvö. När vi åkte hemifrån hade vi ganska mycket snö i Lanna, (se föregående bloggnotering!) men nu är det snöfritt. Det funkade!

/Malin

Blir mer och mer tveksam till det här huset. Idag har vi upptäckt att det läcker lite, lite vatten ur vår vedpanna i köket. Den är ju inkopplad på värmesystemet och det är något skumt med alltihop. Man blir inte klok på hur det funkar och till och med rörpularen, som varit här ett par gånger tidigare, kliar sig i huvudet när han spanar in alla rör och kranar. Hmm. Nere i 35. Fast relationen med frun har gått upp till 80. Problem med huset kan faktiskt vara riktigt bra för relationen förutsatt att de uppstår i kombination med trevliga planer för framtiden. Nejdå, vi har inga planer på att flytta.

/Jesper